Lerviksbloggen: Syter

Natten i Servestugan blev bättre, slutade elda i tid den här gången. Vaknade till ett riktigt vintrigt väder med snö på träden och solsken. Uppskattar att det fallit ca 15 cm nysnö under natten. Jag hade redan bestämt mig för att gå en ospårad genväg till Syter så det hade ingen större betydelse att det snöat, fast lite tyngre var det att gå i lössnön som efter ett par timmar började klabba under skidorna. Efter att ha stapplat fram i ett par timmar tappade jag tålamodet och vallade med Nivea läppsalva med solskyddsfaktor 25 vilket faktiskt till min förvåning gjorde susen! Undrar om det är det som kallas Solvalla...?
Jag gjorde ytterligare experiment under den här etappen: jag hade under föregående dagar noterat att jag aldrig blev sådär vrålhungrig som jag annars brukar bli på såna här turer. Åt alltså en frukost bestående av 4 finncisp med baconost och ett kokt ägg och travade sedan på, start vid sjusnåret och anlände vid tvåtiden utan att ha ätit. Och var inte ett dugg hungrig. Däremot hade jag varit törstig och druckit som en kamel, och var supertörstig när jag kom fram. Den teori som jag funderade ut under färden är att min förbränning bara är baserad på fett, och när jag inte tillför fett tas det av depåerna:-) antagligen är processen att omvandla fett till ketoner beroende av vatten, därav den extrema törsten. Kanske någon kan bekräfta detta?
Vad mer? Skavsår, stark sol, oerhört vackert. Mot viterskalet imorgon, ev vidare till Hemavan om jag bedömer att jag hinner till bussen, annars en övernattning till.