Viktnedgång...?

Ja, då har man levt en vecka på kött och fett. Har ätit som en gris i veckan, bacon, ägg, grädde, kokosmjölk direkt ur burken (det är faktiskt ganska gott). Och idag var det invägning. Jag var rätt säker på att ha gått upp ytterligare 5-10 kg efter den här veckans frosseri på onyttigheter. Men: faktiskt en minskning med 2,1 kilo! Tror visserligen att det handlar mest om vatten, har ju tömt glykogenförrådet och med det ryker ju ett par liter vatten. Ändå anmärkningsvärt med tanke på allt äckel jag har satt i mig. På måndagen reagerade jag som vid en gammal hederlig fasta, dvs huvudvärk, lätt illamående, lite darrig och allmänt svag. Trots att jag vräkt i mig energi, men det var alltså blodsockret som var i botten. Dan efter var allt som vanligt igen, och jag går nu bara på ketoner. Hur som helst, ska ge det en vecka till innan jag fäller min dom. Har jag inte minskat ytterligare i vikt då återgår jag till det som jag vet funkar för mig. Ren och hederlig svält :-)

Och en sak till: Det är en och annan som rynkat på näsan åt att JAG ska BANTA! Jag är ju inte särskilt fet... Nej, men jag har försökt förklara att det inte handlar om att jag har blivit en tjockis utan att 'mota Olle i grind'. Det finns ingen anledning att jag ska släpa på 7-8 kg löst fett som jag inte hade för fem år sen, och gör jag det  är det snart 10, sen 15 osv och det är betydligt jobbigare att banta bort tiotals överflödskilon än att bara justera vikten lite, som det alltså nu gäller.
Så: Sådana kommentarer undanbedes tack. Jag är inte någon anorexiwannabe.

Success! Startvikten var 80,1 kg.

Helgsammanfattning

Har haft en bra, solig helg. På lördagen skulle Simon till Jutis för att ta skoterförarbevis. Jag som chaufför hade en dag att slå ihjäl i Jutis. Lyckligtvis ligger Jäkkvik bara ett par mil därifrån så jag åkte dit för att testa den nya slalombacken. Ny för mig alltså, den har visst funnits i typ 20 år eller nåt sånt. Vädret var perfekt och backen var en positiv överraskning. Hela övre halvan låg på kalfjäll med bara två smala pistade nerfarter - alltså stora mer eller mindre orörda ytor med ett par centimeter nysnö. Dessutom längre ner gles björskskog. Ganska bra alltså, men inte riktigt så brant som man kan önska. Sen fick jag syn på den närmaste fjälltoppen, bara någon kilometer bort. Tänkte först att det kanske var Pieljekaise, men insåg sen att det var ett fjäll någon kilometer längre bort. Hur som helst fick jag en oemotståndlig lust att gå upp på toppen. Enda problemet var att jag inte hade stighudarna med mig, och jag har ju som princip sedan 1979 (en lång historia) att aldrig göra en vinterbestigning utan stighudar. Ett par hundkoppel som låg i bilen fick bli räddnningen.

Nöden är uppfinningarnas moder



På toppen

Söndag
Alltså idag, började med tidig uppstigning (ca 08:15, hmmm) och skotertur på skaren till weijaur och pimpling i gassande solsken. Zorro sökte skydd för solen i skuggan av några granar. Till att börja med nappade det inte alls, tills jag insåg att jag var på fel ställe. Alltså jag var inte där jag trodde att jag var. Flyttade till 'rätt' ställe och direkt jag släppte ner fick jag ett napp, en riktig bjässe som till slut slet av linan så det small. Sen fick jag lite glest med småabborrar, knappt matfisk men slutade framåt halvtvåtiden då jag hade fått ihop till middan i alla fall. Tog mig hem i dagsmejan med ett nödrop, och tillbringade resten av dagen i vår snögrop på gården, grillad korv till middag, fisken tar vi imorgon. Vilket för mig in på ämnet bantning.
Konstaterade häromdagen till min förskräckelse att jag nått dryga 80 kilo, nära mitt personrekord på 82, och beslutade mig genast för att snabbanta bort ca 7 kg så jag återfår min normalvikt som brukar pendla mellan 72 och 75. Tänkte göra det motsatta mot vad jag brukar, vilket är fettfri kolhydratdiet och funkar hyfsat. Ska nu pröva LCHF istället. Alltså kolhydratfri fettdiet. Så nu lever jag på korv, ägg, grädde, bacon osv. Gottt! Eller... näe, ganska äckligt, men man är i alla fall aldrig hungrig. Dieten förordar STORA portioner. Hmmm, ska bli spännande med nästa viktkontroll om en vecka.

Påsklov

Så var det slut på påsken. Vi firade traditionsenligt med skoterutflykter på 30 år gamla skotrar. Ja, jag fick fart på Holgers gamla Elan som stått översnöad hela vintern. Blev minst sagt förvånad när den hostade till på första draget. Sen behövdes det förstås lite pulande innan det blev riktig fart på den, men nu går den som ett spjut. Maria drog iväg på den innan jag riktigt tyckte att den var tillförlitlig för några längre turer, men det gick bra frånsett soppatorsk, vilket hon förstås skyllde på mig. Andra dagen gick styrstången av långt ute i skogen, svetsades ihop på kvällen, så nu är den ok igen. Dessutom tror jag att jag kommer att få fart på våran Aktiv 290 nr 2 som vi köpte som reservdelsskoter, men i själva verket är det bara tändningen som krånglar.
En konstig sak med den här påsken är att vi inte får någon fisk. Har pimplat frenetiskt på olika sjöar utan så mycket som ett litet napp. Fattar ingenting. Men skam den som ger sig. Våren har just bara börjat...

Så här ser det ut när Maria kör Elan. Typisk röra, lägg märke till
glasögonfodralet från Dior..

Vi stötte på en älg som hade vissa problem med snön... Hade varit ett lätt byte för ngt rovdjur.

Zorro vägrade sitta i pulkan, sprang bredvid till tassarna blödde,
så till slut band vi fast honom i pulkan.

Vilopaus i vårsolen. För den som tror att det är slött att köra skoter (vilket jag själv trodde innan jag prövat) kan jag informera om att jag på bilden är dyngsur av svett, ffa pga ett antal fastkörningar.

Som sagt...