Lerviksbloggen: 2011-03

Nu har större delen av Italienresan redan passerat. Vi har hunnit med tre skiddagar. Två har snöat inne och en av dem utnyttjade vi till en snabbvisit i Venedig. Det var bara 16 mil dit - som till Lycksele, så det var inte mycket att fundera på när det var snö och gråväder. Sen har vi alltså åkt skidor på 3000-meters nivån, gårdagen på Marmolada var fantastisk. Tre kabiner tog oss upp på ca 3500 meters höjd, sedan väntade ett åk på ungefär 1 1/2 mil innan man var nere vid starten. Vi hann med tre sådana åk, plus ett sista åk - det där som man alltid ska undvika, och den här gången stämde det ordspråket till 100%. Vi råkade nämligen ut för Ski Patrol From Hell ! Vi hade stressat för att hinna med sista kabinen upp till toppen, och såg sedan framför oss ett lugnt sista åk helt ensamma i backen och i lugn och ro. Nå, riktigt så blev det inte. När vi spänt på oss skidorna och åkt kanske hundra meter blev vi uppåkta av en kille med en massa märken på jackan och bl.a texten Ski Patrol.
"Ski closing", sade han.
"Okay", sade vi.
"Ski closing", sade han igen och viftade med staven. "Go!"
Vi började förstå. Han skulle vara sist ner och ville få iväg oss. Sedan började en mardrömsfärd nerför backen. Vi var helt slut efter en dags telemarkåkning, och då menar jag verkligen slut. I vanliga fall skulle vi i ett sånt här sista åk kört några svängar, vilat, tittat på utsikten, klagat på hur slut vi var, åkt några svängar osv. Men nu hade vi hela tiden Mr Ski Patrol From Hell 2 meter bakom oss, som jagade på så fort vi försökte vila. Jag trodde jag skulle dö av mjölksyreförgiftning, alternativt spetsa honom med staven. En nog kraftig stöt i hjärthöjd skulle säkert kunna räcka för att ta kål på honom. Men han hade säkert kevlarväst för såna här situstioner.
Till slut lyckades vi i alla fall åka i från honom, eller rättare sagt vi kom i kapp ett äldre japanskt par som åkte ännu långsammare än vi.
Nu, hoppas vi bara på bättre väder till morgondagen. Det ser i alla fall lovande ut.