Men: Man kanske skulle ha kollat innan exakt hur långt det var... "Det är väl runt trettio mil, så det kan man fixa om man åker iväg någorlunda tidigt" och de locals jag frågade sa att det tar ungefär tre timmar, så det lät som en piece of cake.
30 mil enkel väg på amerikansk highway är ingen kakbit, så mycket kan jag säga, särskilt inte när det i själva verket är 45 mil...
Men det var ändå rätt coolt att köra genom arizonas öken, vilka enorma ytor! Det såg exakt ut som i en cowboyfilm (hmmm, undrar varför?) Vi kom fram till Grand Canyon vid 16-tiden, alldeles för sent, men vi var sega på morgonen och tog det lugnt, så himla långt var det ju inte... Men det var en fantastisk vy! Det var större och mäktigare än jag kunnat föreställa mig, och bra ställe (south rim) med fina utsiktspunkter.
Efter att vi gått runt och tittat och fotograferat ett tag började det skymma så det var bara att sätta sig i bilen och vända åter mot vegas. Men först svände vi in på ett Steakhouse och åt varsin 12 ounce sirloin steak med majs, bakad potatis och vita bönor. Ja, mer behöver väl inte sägas. Jänkarna kan sin sak när det gäller att grilla kött. Jag frågade servitören om de hade något svagare sortens öl, förklarade att jag körde bil och inte ville köra onykter. Han tittade på mig en stund som om jag var helt dum i huvudet och sade sen: "Man, if you get drunk by a bottle of beer you shouldn't be driving at all."
Och sen bar det iväg, 45 mil genom en kolsvart öken på mer eller mindre spikraka vägar utan något annat att se på än de oändliga köerna av julgransliknande trailers man hade framför sig. På något sätt kom vi i alla fall fram, och hittade raka spåret till hotellparkeringen (jag älskar min GPS!),
tillbaks på rummet strax före midnatt, somnade några minuter efter. Men det var värt det.
tillbaks på rummet strax före midnatt, somnade några minuter efter. Men det var värt det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar